jag har alltid älskat barnprogram?

Jag har alltid varit överförtjust i barnprogram. Älskar att kolla på disney channel och de flesta barnkanaler. Disney channel tycker jag är bäst just för att de blandar så mycket. De har både tecknat och otecknat. Jag är fortfarande fast i tonårsliven. Ni vet serier/böcker som handlar om hur det är att vara tonåring, med killproblem, finnar och allt vad som hör till haha. :P Jag kommer nog alltid älska barnprogram tror jag! Nalle puh är det bästa tecknade som finns. :)

Jag vill att människor ska läsa mina texter och känna igen sig. Jag har aldrig velat visa mig perfekt utåt, för jag är inte perfekt. Jag vill inte vara det. Däremot vill jag att folk ska känna igen sig i mig och kunna ta hjälp av mig. Jag vill att folk ska inspireras av mig och känna att de också kan bli nöjda med sig själva, hur de än ser ut och är. Jag vill att folk ska tänka att de också kan ta sig upp ur skiten och börja må bättre. 

Jag vill att folk ska se mig som en inspiration till att må bättre och våga vara sig själva. Jag blir så himla glad när det jag skriver hjälper människor, när jag inspirerar dem till ett välbefinnande. Till att de kan hitta sig själva och våga vara den de vill vara. Jag blir så glad när jag kan hjälpa folk, det är det jag brinner för! 

min favoritårstid är våren?

Jag älskar våren, just för att det är en bra temperatur då. Det är inte för varmt och det är inte för kallt. Oftast är det en väldigt bra temperatur ute. Jag älskar ju att gå omkring i leggings, ett linne och min skinnjacka. Det kan vara för kallt att ha det på hösten, för varmt att ha det på sommaren och alldelse för kallt på vintern. Därför är våren superbra, just för att jag kan ha mina älsklingskläder. :)

Särskilt när man skulle ut i skogen och jogga. Då skulle man springa 2-3 stycken. Jag har aldrig kunnat springa särskilt fort, utan vill mer ta det i min takt. Tyvärr brydde sig inte mina kompisar om detta i högstadiet. De bara sprang på och struntade totalt i att jag var på väg att svimma. Jag blev alltid ensam kvar. Därför slutade jag att vara med på idrotten helt. Jag har aldrig gillat att vara bland folk när jag ska träna. Tycker det mest är jobbigt faktiskt. Det är många minnen från högstadiet som är riktigt dåliga faktiskt. 

Jag saknade någon som jag verkligen kunde skratta med, som respekterade mig för den jag var. Tyvärr ville de flesta ändra på en. Det var faktiskt i slutet av 9:an som jag började stå upp mer för mig själv, jag sa till mina vänner vad jag tyckte och jag fann mig inte i att bli behandlad fel längre. Det är jag väldigt glad för.

Gymnastiken i skolan har alltid varit ett problem för mig. Kanske är det för att jag vill träna ensam, inte bland massor av andra människor. Jag vill också träna med någon jag litar på och tycker om. Högstadiet var ett helvete, som för de flesta andra. Men det blir ju bättre, som tur är. :)

jag aldrig har förstått vitsen med string?

Jag använde string några gånger när jag var yngre, för att "alla andra" gjorde det. Men jag har aldrig tyckt det varit skönt att ha en tråd i röven. :P Tycker inte det är snyggt heller. Nej, usch för string. Varken snyggt eller bekvämt ju.



BILD LÅNAD FRÅN GOOGLE.

Jag hatar att känna när knäna gnids lixom mot varandra, samma med fötterna. Jag vill helst linda in mig helt i täcket, så jag inte känner min egen hud på benen. Haha, konstigt, jag vet. Men jag kan inte sova om jag inte har täcket mellan knäna. Det är även skönt för ryggen att ha det så. 

KOM IHÅG ATT GILLA MIN SIDA PÅ FACEBOOK! :) Länk finns i menyn (ni ser på första bilden), annars kan ni gå in på facebook, på själva sidan och kolla in och gilla. :) För att komma dit, klicka HÄR.

Till exempel så när min funtionshindrade syster har åkt in på akuten, så börjar jag att skratta. Inte alltid, men rätt ofta. Jag vet inte hur jag ska hantera mina känslor när något sådant händer, så då börjar jag skratta. Mamma tyckte detta var jättekonstigt innan hon förstod att jag inte kan rå för det. Det är många som reagerar så när det händer allvarliga saker...

JAG: Men André, hur öppnar du bananen?

ANDRÈ: Va? Gör det bättre själv då.

JAG: Okej, jag ska visa hur man gör.

* Tar bananen & ska öppna den. Bananen flyger iväg och jag sitter med enbart toppen (det den hänger i) av bananen i handen. :P * SMART EVAH!

Min farfar och farmor är finska, men pappa är född i Sverige. Varken jag eller pappa kan någon finska, bara enstaka ord. Både farfar och farmor är döda och farmor dog samma år som jag föddes, så hann aldrig lära känna henne.



Bild på farfar året innan han dog.

Jag är egentligen så jävla glad över mitt liv. Det finns saker som jag skulle vilja ändra, givetvis. Men en dag kanske mina drömmar går i uppfyllelse. Jag har sådan tur, just för att jag har en underbar fästman, som alltid finns där, jag har en underbar familj som jag vet alltid stöttar mig, jag har underbara läsare (även om jag vill ha fler). Jag är också så jävla glad att jag har lyckats med körkortet och har en bil.

Att få körkort var verkligen en ego-boost för mig. Det behövdes verkligen, för innan kände jag mig värdelös när det gäller att plugga osv. Jag trodde inte att jag klarade någonting sådant. När jag klarade körkortet blev jag mer trygg i mig själv och känner mig mycket gladare.

Jag är också så himla glad över att jag har två hem. Jag har den underbara lägenheten som André, min fästman bor i och jag har mitt hem, där min familj bor. Jag älskar att ha två hem. Att kunna åka lite fram och tillbaka, när jag känner för det. Jag är glad att jag är jag. Åh jag har så mycket att vara glad för och jag tänker genomföra mina drömmar! Jag ska klara det.





Vi gjorde hemmagjord milkshake igår, med choklad och banan. :) Blev jättelyckat!