En tanke.





5 Hårtips

KLIPP DIG REGELBUNDET. - När man har slitna toppar så är det lika bra att klippa sig. Annars riskerar du att de slitna topparna letar sig uppåt i ditt hår och håret blir frissigt utan lyster.

BESTÄM DIG HUR DU VILL HA DITT HÅR. - Om du vet hur du vill ha ditt hår, kan du lättare sköta det efter de förusättningarna. Man kan inte tvinga hår att växa, men man kan hjälpa det på traven.

SKYDDA DITT HÅR. - Använd värmeskyddande produkter när du fönar, plattar osv. Använd också inpackningar och oljor i längderna ibland.

TVÄTTA INTE FÖR OFTA. - Man har en oljepdroduktion i håret, som stimulerar hårroten. Tvätta max tre gånger i veckan, för att inte rubba oljeproduktionen.

BORSTA RÄTT. - Dra och slit inte borsten genom håret. Detta gör att håret blir mer slitet. Borsta heller inte håret för ofta, men inte så sällan så det blir svårt att reda ut.


Träna för att vara hälsosam!

NÅGOT JAG TYCKER ÄR TRÅKIGT ÄR ALLA SOM TRÄNAR FÖR ATT BLI SMALA.
Jag själv tycker det är bättre att träna för att vara hälsosam och för att det är kul, inte för att nå ett ideal. Man ska träna för att man mår bra i hälsan av det, för att man ska orka med vardagen och hålla sig i trim. Varför vara så besatt av vikten, istället för att tänka att man tränar för att må bra och för att ha kul? Folk bryr sig för mycket om det som står på vågen och om de har lite fett på kroppen.

Det är absolut inte fel att träna, för det är jättebra, men man ska göra det av rätt skäl. Detta vill jag förmedla till andra, att träna för att vara hälsosam, inte för att bli pinnsmal med en platt mage.


Var inte rädd!

NÅGOT JAG ÄR VÄLDIGT STOLT ÖVER ÄR ATT JAG ALDRIG HAR HAMNAT I NÅGON SKIT.
Alltså, jag menar att jag har ju mått väldigt dåligt i mitt liv och jag lever fortfarande med en viss ångest. Men jag har aldrig tagit till alkohol eller knark exempelvis. Visst, jag rispade mig själv och fick en ätstörning, men många som mår dåligt går så mycket längre än så. Jag tittade på "livet blir bättre" som gick i onsdags på Tv3. Sanna Bråding var med och berättade om sitt liv. När man får höra hennes historia blir man helt berörd. Hon har varit med om så mycket. Hon har knarkat, haft ätstörningar, missbrukat alkohol, skurit sig osv.

Jag är glad att jag inte hamnade längre ned, men jag hade kunnat gjort om jag inte hade fått hjälp såpas tidigt. Man är egentligen så "smart" när man är såpas sjuk. Man gör allt för att dölja för sin familj vad som egentligen händer och det är det som tar mycket på krafterna. Jag lyckades dölja mina skärsår ett bra tag, ändå sov jag inne hos mamma och pappa en hel del. Idag skulle jag aldrig kunna dölja det, för såpas öpnna är vi idag.

Ni som har detta beteende, känner ni igen er?
Att man hela tiden måste dölja för folk, särskilt för familjen, det är så jobbigt. Hjärnan går på högvarv hur man ska kunna dölja det, men ändå vill man bli upptäckt så man får hjälp. Jag är så himla glad att jag inte hamnade längre ned, för det kunde ha blivit så mycket värre. Man klarar sig ändå, jag lovar dig! Var inte rädd att söka hjälp när du mår dåligt.

Jag lovar att jag ska försöka hjälpa er så bra som möjligt. Mår ni dåligt kan ni alltid mejla mig och be om råd. Min mejl är Evah_blogg@live.se



4 tips till en bra hälsa!



Sanningen bakom 6 skönhetsmyter.

MYT 1: ATT SKÖLJA HÅRET I KALLT VATTEN GÖR DET GLANSIGT.
FALSKT: För extra glans behövs produkter som balsam eller inpackning. Myten om att hårets fjällskikt stängs och därmed blir glansigt av kallt vatten stämmer tyvärr inte.

MYT 2: MÖRKT NAGELLACK GÖR NAGLARNA GULA.
SANT: Naglar är porösa och absorberar lätt pigment från mörka nagellack, därför är det viktigt att du alltid använder baslack innan du målar med mörka kulörer. 

MYT 3: ÖGONFRANSARNA GÅR AV OM DU ANVÄNDER FRANSBÖJARE EFTER MASCARA.
SANT:
Ögonfransar med mascara är stelare, tjockare och torrare är naturliga fransar, vilket gör att de lättare går av om du råkar klämma för hårt med fransböjaren. Böj upp fransarna innan!

MYT 4: RAKNING GÖR ATT HÅRVÄXTEN BLIR VÄRRE OCH GRÖVRE.
FALSKT: Hårväxtens färg, grovlek och täthet styrs av gener och påverkas inte av rakning. Intrycket att hårstråna blir grövre när de växer ut igen är för att de har skurits rakt av och inte har en spetsig topp längre.

MYT 5: DYRA SKÖNHETSPRODUKTER ÄR BÄTTRE ÄN BILLIGA.
FALSKT: När du köper en dyr produkt betalar du även för själva märket, förpackningen och dyrare ingredienser (som nödvändigtvis inte fungerar bättre än billiga). Det viktigaste är att du hittar produkter som passar din hy.

MYT 6: BRA PRODUKTER LAGAR KLUVNA TOPPAR.
FALSKT: Det finns ingen produkt i världen som kan reparera trasiga hårtoppar. Balsam, inpackningar och oljor får håret att se glansigare och mjukare ut och kan även förebygga att det går sönder, men det enda som verkligen fungerar är ett besök hos frisören!

FAKTA TAGEN FRÅN FRIDA-TIDNINGEN!




Fakta om rökning

Håret blir fett och sprött. 

Man får lättare benskörhet och i längden kan det ge funktionsproblem och du kan hamna i rullstol.

Naglarna gulnar och du kan få så kallade trumpinnefingrar, där naglarna blir böjda och fingertopparna breda.

Synen försämras snabbare.

Din andedräkt blir sämre.

Tänderna gulnar och tandköttet blir sämre. Du kan till och med tappa tänderna pga rökning.

Du löper större risk att få finnar, fet hy och rynkorna kommer att komma tidigare.

Huden blir livlös, tappar lystern och kan få en grågul färgton.

Din kondition blir avsevärt sämre.

Det kostar 18.000 att röka ett paket om dagen under ett år. För det kan du köpa en resa till Thailand tre gånger om året, köpa 380 nagellack, 140 bh:ar eller 608 chailatte.

FAKTA TAGEN FRÅN FRIDA-TIDNINGEN!



Jag är jag= nöjd!

JAG ÄR VÄLDIGT NÖJD ATT JAG ÄR JAG.
Jag är oftast väldigt nöjd med min kropp och mitt utseende. Självklart finns det saker jag skulle vilja ändra. Exempelvis så skulle jag vilja ha svart hår jämt och att min mage vore lite mer vältränad. Men det är inte något jag tänker på så himla ofta faktiskt. Jag har lärt mig att acceptera mig själv som jag är och det är jag nöjd med.

Jag har en pojkvän som älskar min kropp, jag själv är nöjd och jag får mycket kommentarer från människor om att jag ser bra ut. Jag önskar att fler människor kunde se hur vackra de är, för det är verkligen viktigt. Ta åt dig av de bra kommentarerna som du får, det gör jag. Se det positiva och fokusera på det.




Man blir starkare!



JAG HAR INTE ALLTID MÅTT BRA I MIG SJÄLV. 
När jag var yngre, i mellanstadiet och högstadiet så var jag väldigt osäker på mig själv. Jag mådde inte alls bra och såg ned på mig själv. Jag ska berätta om saker som fick mig må jättedåligt.

Jag var ca 13 år och hade nyss träffat en kille. Han var egentligen inte så jättesnäll mot mig, för han lyssnade aldrig när jag mådde dåligt. Han brydde sig helt enkelt inte. På den tiden rispade jag mig själv och han verkade inte vilja hjälpa. Men i alla fall så tog jag en bild med min mobil som jag faktiskt för en gångs skull blev nöjd med. Så jag la in denna på lunarstorm som profilbild. Direkt den blev godkänd fick jag kommentarer från han och hans kompisar att jag såg ut som en råtta, pga mina tänder. De kunde ringa till mig och det enda de sa i luren var: "RÅTTAN, RÅTTAN, RÅTTAN." Jag brukade lägga undan telefonen så jag inte hörde något. Efter ett tag tog jag upp luren igen och frågade om de var färdiga. Efter det så tog jag bort bilden direkt och hatade mitt utseende.


(JAG OCH ANNA. JAG VAR CA 14-15 ÅR)

Samma sak hände en annan gång när jag la in bilder från min och min syster Annas resa till Göteborg. Jag var lite solbränd på näsan, men jag var ändå nöjd. Så jag la in de bilderna på lunarstorm och nästan direkt fick jag kommentarer om att jag var ful, äcklig, hade en spetsig näsa och såg ut som Michael Jackson. Så de bilderna försvann också direkt. Jag hatade hur jag såg ut på den tiden.

När jag sen blev lite äldre och skulle fylla 14 började jag hitta mig själv lite mer, men jag tog fortfarande åt mig väldigt mycket när folk skrev elaka saker. Det var inte förrän jag var vid 17 som jag började hitta mig själv mer och mer och det blir faktiskt bättre för varje år som går. Idag går elaka kommentarer in genom ena örat och ut genom det andra. Idag blir jag inte ledsen av kommentarerna och idag tar jag heller inte bort bilderna som jag själv gillar, bara för att andra inte gillar dem.



En annan gammal bild på mig. Var typ 17-18.


Alla är bra på något.

FÖRR TYCKTE JAG ATT JAG INTE KUNDE NÅGONTING.
Jag satt och kollade på folk som kunde rita, sjunga osv och var jätteavundsjuk. Jag tyckte att jag var dålig på allt. Jag kunde ju inte rita, inte sjunga, inte skriva låtar. Ingenting sådant.

Det var först för några år sen som jag märkte vad jag är riktigt bra på och det är att skriva. Jag älskar att skriva, jag älskar att uttrycka mina känslor och tankar i ord. Jag vet att jag också kan förmedla vad jag känner och tycker på bara några få ord. Jag har fått beröm i skolan och mina lärare har till och med använt mitt material som undervisningsmaterial. De tyckte att jag kan uttrycka mig på ett bra sätt, vilket jag är jättenöjd med. Att känna att man kan något är en underbar känsla, som ALLA ska känna. Jag vet att ni alla som läser detta har något speciellt ni är bra på. Kanske är det spel, datorer, bilar, handarbete eller något helt annat, men alla är vi bra på något!






Alla behöver bekräftelse.

ALLA MÄNNISKOR ÄR I BEHOV AV BEKRÄFTELSE, AV NÅGOT SLAG. Alla söker vi den på olika vis.
Jag kan aldrig tro att folk mår sämre av att få höra att de är fina, snygga och att det de gör är bra. Eller? Jag skulle aldrig må dåligt av att få veta att personer exempelvis tycker att jag skriver bra. Det peppar mig mer. Jag skulle heller aldrig må dåligt av att få veta att någon tycker jag är snygg. När man får beröm och bekräftelse så blir man ju glad. Man fylls upp med glada och lyckliga känslor. Man känner att man duger, att man gör saker som är bra. (Självklart ska man kunna känna detta ändå.) Men allting blir så mycket lättare när man får höra bra saker om sig själv. Detta gör samhället fel på idag tycker jag. De ger för lite beröm. Det går aldrig att skriva/säga till någon att personen har gjort en bra grej, för folk har så mycket lättare
att klaga och kränka andra.

M
en genom att lyfta andra och visa dem vilka bra sidor de har så kan vi också lyfta oss själva. Oavsett om du är kille, tjej, ung eller gammal så behöver man få höra att man är snygg, att det man gör är bra. Folk som exempelvis sjunger vill ju gärna att folk ska säga; "Vad bra du sjunger!". En som lagar mat vill gärna höra: "Gud vad gott detta var!". Men allt handlar inte bara om det man gör heller. Att få en kommentar från en annan människa att man är snygg är helt underbart! För att fungera som människa måste man veta sitt eget värde både på insida och utsida.

Detta måste man själv klara, men också med hjälp av andra. Man mår bättre av bekräftelse. Så ni som läser detta, istället för att klaga så på andra, försök ta fram deras bra sidor. Hjälp varandra, lyft upp varandra, ge varandra beröm, för alla behöver det!



En väldigt gammal bild på mig.

Tips till bättre betyg.


Plugga i tid. -
Att börja plugga dagen innan inlämning eller prov är inte bra. Börja hellre i tid, så du har tid på dig och inte behöver känna dig stressa. Avsätt lite tid varje dag, så det inte blir för mycket/lite.

Lyssna på lektionerna. - Att bara sitta och prata med kompisar eller göra annat på lektionerna är inte heller bra. Lyssna istället och engagera dig, så blir det mindre att göra senare.

Var aktiv på lektionerna. - Genom att räcka upp handen, visa att du kan och prata för dig, så kan du få högre betyg. Att vara delaktig på lektionerna är ett bra sätt att höja sina betyg.

Ta pauser. - Att bara plugga på är inte bra, man måste få vila sig ibland. Ta därför en paus då och då och gör något kul istället.

Skriv det du kan. - På ett prov är det lätt att fastna på de frågor man är osäker, ta därför de du kan först och gå sedan tillbaka till de frågor du är osäker på. Svara så gott du kan och ta det som kommer upp i huvudet.

Belöna dig själv. - Det är viktigt att belöna sig själv när man pluggat och varit duktig. Unna dig något speciellt eller ge dig själv en klapp på axeln och beröm dig själv.

Uppför dig. - Låt andra prata färdigt, viska och fnissa inte på lektionerna. Uppför dig även på rasterna.

Detta är ego-boost.


* När min fästman André säger att jag är vacker, särskilt när jag går i mjukiskläder och är osminkad.

* När jag får mejl/kommentarer från underbara människor, som säger att jag har hjälpt dem att må bättre i sig själva & att de älskar min blogg och min stil osv.

* När jag klarar av något jag länge velat. Exempelvis ett prov eller körkortet.

* När jag lyssnar på musiken som jag älskar. Då känner jag mig så glad.

* När jag fått till bilder som jag tycker är jättebra på mig själv.

* När min familj berömmer mig och berättar vad duktig jag är.

Få en bättre självkänsla

1. Omge dig med människor som får dig att må bra. - Att ha en omgivning som älskar och respekterar en för den man är, gör att man mår mycket bättre i sig själv.

2. Tänk på hur du behandlar dina vänner. - Man ska vara sin egen bästa vän, så behandla dig själv som du behandlar dina vänner. Om du säger att din vän är bra på fotboll, tänk då också på vad du är bra på.

3. Ingen ser dina brister, så som du själv gör. - Du lever med dig själv och ser dig själv hela tiden. Du kan studera din kropp på ett sätt ingen annan kan. Självklart ser du mer "brister". Ingen annan kollar in dig så, som du själv gör.

4. En åsikt är bara en åsikt. - Bara för att någon tycker att du är ful, innebär inte det är det måste vara så att du är ful. Det är bara den personens åsikt. Alla andra behöver inte tycka samma sak bara för att.

5. Att må bra är inte att trycka ned. - En människa som mår bra i sig själv, har inget behov av att trycka ned andra. När du får en elak kommentar, så är det bara ett bevis på att den personen inte mår så bra.

6. Jämför dig inte med andra. - Vi har alla olika förutsättningar och olika gener. Utifrån det får vi jobba. Du kanske inte är bra på fotboll som din bästa vän, men du har saker som du är bra på, som hon kan lite sämre.

7. Var bara dig själv. - Ju mer vi försöker ändra på oss och passa in i samhällets mall, ju mer känner vi oss annorlunda. Var bara du!

8. Framhäv dina bra sidor. - Spelar du gittarr och är duktig? Visa det, spela för folk och skryt på ett bra sätt om att du kan. Kanske du fick alla rätt på provet, berätta det och våga skryta och berömma dig själv!


9 tips till vällust



Att må bra i sig själv kanske inte alltid är det lättaste, men det finns massor av saker man kan göra för att lätta upp stämningen lite. Allt handlar ju inte om psykiska tankar, utan det finns faktiskt saker man kan göra fysiskt också. Här kommer några tips.

Ta en varm dusch/bad, raka benen, skrubba huden & det du vill göra i duschen.
Smörj in huden efter duschen med en god salva eller barnolja. Huden blir härligt mjuk!
Ta på dig lite parfym & härliga rena kläder.
Bädda rent i sängen.
Lyssna på musik, läs en bok eller sätt på en bra film.
Unna dig något extra gott, kanske en chokladbit eller en ny sorts te.
Ta en promenad.
Ta en sexstund med den du älskar. Tihi. ;)
Lägg dig ned, i ett mörkt rum och bara slappna av. Funkar det inte att slappna av, tänk på allt bra du har i livet.


Historia av en läsare

Jag har försökt att få med det jag tycker är viktigast och jag har försökt att hålla det så kort som möjligt. Men här är min historia och jag hoppas att nån tar till sig den.

Jag har haft självskadebeteenden i många år nu men det började ta fart på ”riktigt” hösten/vintern 2007-2008. Mitt självskadebeteende började  litet men har blivit värre och värre med åren.

Sommaren 2007 började jag skära mig med glasbitar på handleden
men det var inte så mycket men på hösten och vintern där 2007-2008 så blev det värre. Jag bråkade med mina kompisar och det kändes så sjukt jobbigt och jag kände mig så ensam så jag tog till rakbladen och skar mig på handleden. Det kändes skönt att få ut det för ett tag men sen var ångesten och dem jobbiga känslorna där igen och jag var tvungen att skära igen... Efter att alla bråk med mina kompisar löst sig så lugnade det ner sig lite (skar mig ”bara” ibland och inte alltid med  rakblad utan kanske en sax istället) men sen på sommaren tog det fart igen och jag började skära mig hårdare och på benet. Jag har känt så många gånger att jag inte orkat leva, men jag har varit för ”feg” för att ta livet av mig.

Hösten 2008 då började det allra jobbigaste.
Jag och två av mina närmsta kompisar bråkade och det slutade med att vi inte längre pratade med varandra (dem 2 var fortfarande kompisar, det var som att jag blev utstött). En annan tjejkompis (som jag sommaren 2008 tog till bup för att hon mådde dåligt och skar sig själv ) hon slutade höra av sig till mig och svarade aldrig på sms eller någonting, jag förstod inte varför.  Så jag var nu helt ensam i skolan, jag hade ingen att vara med och kände mig så fruktansvärt ensam och mådde dåligt.

Jag skar mig mer och mer på benet och jag började skolka. Jag började själv gå hos bup men jag kände att dem inte riktigt tog mig på allvar där eftersom att jag har riktigt svårt att prata om mina känslor. Dem testade mig iaf  för att kolla om jag var bipolär eller inte och det var jag inte. Jag slutade gå där slutet av våren 2009, men jag hade iaf slutat skära mig.

Våren 2009 så kände jag att jag orkar inte vara ensam längre och tänkte att dem som varit mina kompisar måste ju också vilja bli kompis med mig igen, jag hade ju saknat dem, så jag tog kontakt med dem och vi pratade ut, iaf vad jag trodde. Det var lite spänt mellan oss (förutom med en kompis som hade saknat mig) och på en klassresa så brast all irritation ut och vi vart åter igen ovänner. Studenten kom och jag hade ingen att gå på studentefest med så jag var hemma och tittade på film...


Sommaren 2009 så flyttade jag tillbaka till min hemstad och jag försökte att sluta skära mig helt och det gick ganska bra och det hände bara att jag ibland gjorde 2 eller 3 sår någon gång men inte så farligt. Däremot var jag en väldigt krävande och jobbig människa mot min dåvarande pojkvän och jag ville att han skulle vara med mig hela tiden och jag ville ha bekräftelse. Vi båda har/hade hett temperament så när vi bråkade så slogs vi ofta. Jag visste vad som retade upp honom och därför gjorde jag det, men för mig var det inte för att bråka utan för att få en reaktion och uppmärksamhet, att han skulle bry sig om mig.

Vårat förhållande dalade upp och ner men jag skar mig inte direkt tills hösten 2010. Ca 1 vecka innan vi skulle ha vår 2-års dag så gjorde vi slut, båda ville det. Det var så fruktansvärt jobbigt och pga vissa grejer så blev det änu jobbigare för mig och för att inte gå under helt så började jag skära mig. Jag kände att jag orkar inte göra detta längre och jag tog kontakt med en kurator på ungdomsmottagningen. Det kändes ganska bra att gå och prata med henne och jag slutade skära mig, ett undantag var en gång på våren 2011 då jag skar mig 2 gånger pga min osäkerhet. Sen så skar jag mig inte mer förrän september 2011.

Jag fick sparken från mitt jobb på ett inte så schysst sätt och jag föll så hårt.
Sen dess så har det bara gått neråt. Jag skar mig mer, jag fick mer utbrott och dem var värre än tidigare. En kompis fick nog och bokade tid till mig på vårdcentralen och dem remitterade mig till prima/unga vuxna och skrev ut 2 olika sorters medeciner mot ångest.

En kväll när jag fick ett utbrott (var även alkoholpåverkad) så började jag ploppa ut tabletterna för att jag skulle svälja dem och ta livet av mig men min kompis stoppade mig. Jag fick gå och prata med dem på prima/unga vuxna och sen blev jag remitterad vidare och pratade med en läkare som i december 2011 satte diagnosen emotionellt instabil personlighetsstörnig även kallat borderline.

Min läkare remitterade vidare mig och jag fick prata med dem som håller på med DBT , men jag kommer inte få börja förrän om 4-6 månader pga kötid. Det gör mig så fruktansvärt arg att man ska behöva vänta så länge för att få den hjälp man behöver, tex jag behöver hjälp NU för att jag mår så dåligt. Jag mår dock inte dåligt exakt varje dag utan mitt humör går upp och ner, man vet inte riktigt hur jag kommer vara för att händer det nåt litet så kan mitt humör ändras helt och hållet.

Jag önskar att jag inte skar mig men det är så svårt att sluta. Det finns inget bra i det, bara att ha mina sår och ärr ger mig extra mycket ångest eftersom att jag måste dölja dem  för min släkt och familj samt några vänner (eftersom att dem inte vet) plus att det känns så fruktansvärt jobbigt att gå barbent på sommaren och tex i simhallar osv för att folk dömer och viskar bakom ens rygg.

En sak som också var fruktansvärd jobbig var att när jag mådde dåligt i skolan (2008-2009) så ansåg resten av dem som gick i min klass att jag var en wannabe min kompis jag hade hjälpt till bup, men hon var inte wannabe nån utan henne var det så synd om.

Jag förstår inte hur man kan säga bakom någons rygg att man härmar någon annan som mår dåligt. Bara för att hon mår dåligt så betyder det inte att jag inte får må dåligt, jag fick till och med en diagnos. Jag är så trött på dem som säger sånt, varför skulle nån fejka att må dåligt och skära sig bara för att nån annan gör det? Om man skär sig så är det ett tecken på att man mår dåligt och behöver hjälp och inte att man gör det BARA FÖR ATT... Idag så känner jag ett litet hat mot den kompisen jag hjälpte till bup för att jag kan inte riktigt förlåta hennes svek. Kanske jag kan göra det när jag går på DBT och lär mig att hantera min känslor bättre men just nu kan jag bara inte det.

För mig känns det bra att veta varför jag är som jag är MEN jag kommer aldrig någonsin att skylla mina utbrott osv på min psykiska sjukdom. Visst jag har en psyksik sjukdom som gör att jag blir extra känslig mot saker och får lättare utbrott och skär mig osv, men att skylla på det tycker jag är fegt för att då är det som att jag accepterar att min psykiska sjukdom får bestämma över mitt liv.




Att bli fri skadebeteenden

JAG ÄR SÅ HIMLA GLAD ATT JAG TAGIT MIG UR MINA SKADEBETEENDEN, NÄSTAN HELT.
Förr rispade jag mig, svälte mig själv och tänkte hela tiden negativa tankar om mig själv. Jag kan fortfarande tänka negativt om mig själv, i vissa sammanhang. Särskilt när det gäller att plugga matte. Där tappar jag mig själv, för jag intalar mig själv att jag inte kan, vilket är jättedumt av mig. Jag försöker bli bättre på det.

Ett annat skadebeteende jag har kvar är också detta med oro. Jag oroar mig alldelse för mycket, vilket också tär på mig. Men jag är jätteglad att jag klarade mig ur de allra svåraste. Jag har inte rispat mig på flera år och jag svälter mig inte längre heller. Jag kan än idag ha matproblem, men inte på det viset. När jag tänker tillbaka på förr i tiden så känns det konstigt. Jag kunde stänga in mig i mitt rum, lyssna på sorglig musik och gråta i timmar. Jag bara satt där inne, helst i mörker. Idag skrämmer det mig... Jag vill oftast inte stänga in mig idag när jag mår dåligt, i så fall bara för en liten stund. Idag vill jag oftast prata ut om vad som är fel. Jag kan öppna mig idag.



Till alla er som har självskadebeteenden, det blir bättre. Livet blir bättre, du måste bara kämpa och göra det till vad du vill. Se till att omge dig med människor som älskar dig och kan stötta dig och lär dig att älska och respektera dig själv. Jag är nästan helt fri från sådana beteenden idag, förutom de jag skrev där uppe. Men jag ska bli fri från dem också. Jag ska må ännu bättre än vad jag gör idag. Jag slutade också med antidepressiv i september (?) 2010, så jag har klarat mig jättebra utan det. För jag har börjat tro mer på mig själv. Jag kan klara mig utan tabletter och skadebeteenden, det kan du med göra, jag lovar!



NI SOM BEHÖVER PRATA UT OCH VILL HA RÅD OSV, FÅR GÄRNA KONTAKTA MIG OCH PRATA, SÅ SKA JAG FÖRSÖKA HJÄLPA ER SÅ GOTT JAG KAN. SKRIV ETT MEJL TILL Evah_blogg@live.se

Att vara naturligt smal/kurvig.

JAG HAR TÄNKT LITE PÅ DETTA MED VIKT.
Många storbloggare har nu börjat lagt in bilder med olika typer av tjejer med olika typer av kroppar. De skriver också att de tycker det är jättevackert att vara kurvig, vilket är otroligt bra. Jag tycker att kurviga kvinnor behöver mer plats i samhället, just för att de ofta trycks ned och får glåpord som att de är feta osv. Men så många av dessa bloggare skriver också att det är vackrare med kurvor, än att vara smal. Vem har bestämt vad som är vackert? 

Det finns de människor som har jättesvårt att gå upp i vikt, de är naturligt smala. De människor tycker jag själv är jättevackra, även om de är väldigt smala. Det känns nästan som allting har vänt lite nu. Att nu är det smala personer det hackas så på. Varför ska det ens hackas på någon? Alla är vi olika byggda. Vi får helt enkelt följa hur våran kropp är byggd. Jag tycker absolut inte att man ska banta sig väldigt smal, jag tycker inte det är snyggt att banta sig till undervikt. Jag tycker inte heller att man ska försöka få en annan kropp än den man faktiskt har. Sen kan man självklart försöka gå upp i vikt/gå ned i vikt om ens kropp verkligen behöver det för att vara hälsosam. Det är ju inte hälsosamt att vara varken för smal, eller ha för mycket fett. Men vad ska man göra om man faktiskt har svårt att gå upp eller ned i vikt? Ingen ska behöva dömas som ful, bara för att man ser ut så och så.

Alla är vi vackra som vi är, oavsett om vi är naturligt smala, naturligt kurviga. Att vara hälsosam för sin egen kropp tycker jag är vackert. Att ta hand om sig själv. Det är snyggt med platt mage, det är snyggt med liten putmage, det är snyggt med stor rumpa, det är snyggt med liten rumpa. Förstår ni? Vi är så förbannat snygga som vi är, för we are awsome! Du behöver inte ändra dig, så länge du är nöjd och försöker leva hälsosamt!





Tips till er



Om du vill att dina ögonfransar ska framträda mer, så ta på mascara fler gånger.
Applicera en gång, låt torka och sen ta på igen. Ta på fler gånger om du känner för det, beroende på hur mycket du vill att de ska framträda. Jag älskar att ta på minst två gånger, för de får en bättre form tycker jag. :)



Jag vill inspirera.



JAG VILL VARA EN INSPIRATIONSKÄLLA FÖR MÄNNISKOR.
Jag vill att människor ska känna att vi kan, oavsett hur vi ser ut. Jag vill att folk ska ta lärdom av mina ord och känna sig värdefulla, trots att vi inte är modellsnygga. Jag vill att folk ska se på mig och tänka: "Jag kan också. Jag kan också känna mig snygg och vacker utan att behöva ändra massor av saker på min kropp." Jag vill att folk ska läsa min blogg och känna att de får en ny livsglädje, att de känner sig lyckligare och mer positiva. 

Jag säger inte att folk ska bli som mig, men jag vill ge människor ett självförtroende och en självkänsla, så de känner lust att leva, lust till att älska och lust till att vara sig själva. 



Att vara osminkad.

NÅGOT JAG TYCKER ÄR VIKTIGT ÄR ATT KUNNA GÅ UTAN SMINK.
Många skäms som tusan för sitt riktiga jag och vågar inte visa sig utan smink. Många går osminkade, men känner ändå ett obehag. Jag tycker det är viktigt att kunna acceptera sig själv utan smink. Vi föddes ju faktiskt utan smink eller hur? Jag älskar att gå utan smink, det känns så fritt på något vis. Men jag älskar också att sminka mig. Jag vill variera mig. Många skäms också för att sminka av sig när de har en pojkvän/flickvän, men jag är säker på att din kille/tjej älskar dig för den du är, inte för att du har mascara eller annat smink. Skulle killen/tjejen inte acceptera dig som du är, utan smink så är personen inte värd dig. 

Vi har alla lite prickar, finnar osv någon gång i livet. Andra mer, andra mindre, men alla har vi upplevt hur det är att ha en finne, så skäms inte för det. Du är faktiskt snygg som du är, jag lovar dig!



Vem bestämmer?


VEM HAR EGENTLIGEN BESTÄMT OM VAD SOM ÄR DEN PERFEKTA KROPPEN?
Jag sitter och läser igenom lite bloggar och på väldigt många skriver att de vill ha den perfekta kroppen. Den där smala kroppen, med smal midja, långa ben och stora bröst. Men vem är det som har bestämt att det är så en kropp ska se ut? Varför har så många det idealet idag? Vi alla är olika byggda och den "perfekta" kroppen är olika för alla. Jag kommer inte att kunna bli supersmal, för jag är inte byggd så. Det finns inget ideal som passar alla. Alla kommer inte gilla ens utseende, så enkelt är det. Jag strävar inte efter att få den där "perfekta" kroppen, för den ser olika ut i allas ögon. Vissa älskar smala magar, vissa vill ha vältränade magar, vissa vill ha mer att ta i osvosv. Så varför sträva efter något som är så ouppnåeligt?

När ska ni människor förstå vad vackra ni egentligen är? Jag önskar att media kunde ta fram lite mer människor av alla sorter, så att alla kroppar kan bli accepterade.




Haha en gammal flummbild.

You are amazing.


DET HANDLAR INTE OM HUR ANDRA SER PÅ MIG, UTAN OM HUR JAG SER PÅ MIG SJÄLV.
Oavsett om 10.000 människor skulle älska mig, men inte jag själv så skulle jag inte må bra. Om jag trivs med mig själv och resepekterar mig själv som jag är, så blir mitt liv enklare och jag kan lättare hantera motgångar. Om jag kan se på mig själv med kärlek, så kan även många andra se på mig med kärlek. Trivs jag med mig själv, så kan jag vara mitt bästa jag utåt, jag kan förmedla saker som jag annars inte skulle kunna ha gjort och jag kan leverera till 1000%, just för att jag tror på mig själv. Jag kan också inspirera andra till att tro på sig själva.

Jag har insett vad viktigt det är att lyssna på sig själv och sin kropp. Att man lyssnar på vad ens hjärta och själ säger åt en, men också att lyssna på resten av kroppen. Jag försöker att leva, så som jag vill. Det tycker jag att du också ska försöka göra. Livet är för kort för att slarva bort på att må dåligt. Du är värd att må bra, likaså jag. You are amazing just the way you are.



Att vara sur/arg.

VÄLDIGT MÅNGA MÄNNISKOR IDAG HAR LÄTT FÖR ATT BLI ARGA.
Jag är en utav dem, eller arg vet jag inte riktigt men jag kan lätt bli sur, ofta utan att veta varför. Så när jag har pratat med människor om detta, så har jag fått tips på saker man kan göra för att det ska bli lättare. En sak är att man ska tänka efter VEM man är sur på och VARFÖR man är sur. Då kan man skriva ned på ett papper om man inte orkar ta allting i huvudet. Då kan det exempelvis se ut såhär:



Detta tycker jag själv är en bra grej att göra, för då får man det verkligen svart på vitt varför man är arg om man verkligen tänker efter. För ibland kan man vara sur utan att riktigt veta varför, då kan man tänka till lite extra för att se om det är något som verkligen har hänt som man är sur på, eller om man bara är på dåligt humör. Man kan också skriva in vad man själv kan göra för att det ska gå över. Vissa gånger hjälper inte detta såklart, men det kan faktiskt lugna en om man tänker efter och får skriva anledningen till varför man är sur/arg/ledsen.

Man måste få ut sina känslor.

VÄLDIGT MÅNGA MÄNNISKOR HAR VARIT MED OM NÅGOT TRAGISKT.
Exempelvis någon nära som har dött, olika svåra sjukdomar, våldtäkt osv. Många utav dem här har väldigt svårt att få ut sina känslor, för de mår så dåligt egentligen. Det är helt normalt, men det man måste tänka på är att man FÅR gråta, man FÅR vara arg, men man FÅR också skratta. När man varit med om något hemskt behöver man släppa ut alla känslor, även de glada känslorna. 

Många kan känna att de inte får skratta och ha kul om någon närstående har dött och de kan inte skratta oavsett om det har gått tre år sedan personen dog. Man måste få skratta och ha kul ibland också, det behöver man. Det värsta man kan göra är att stänga inne sina känslor, så därför ska man alltid försöka prata med någon om det man mår dåligt av, man behöver få gråta ut och vara arg. 

Många har frågat mig hur det egentligen funkar med att ha kul när man har en sådan svårt funktionshindrad syster som jag har. Det funkar utmärkt, för vi har lärt oss att vi mår bättre av att skratta, hon mår bättre av att se oss ha kul. Hon kommer inte bli frisk, men den tiden hon lever så kan vi göra hennes liv underbart. Fylla det med glädje. Sofie, som hon heter är en av de gladaste människorna jag känner. Hon skrattar jätteofta och är verkligen glad. Hon tar vara på livet, fast att hon är så sjuk. 

Det är okej att gråta, det är okej att vara arg, det är okej att skrika, men det är också okej att känna lycka, vara glad och skratta, kom ihåg det!



Jag & Sofie <3



En gammal flummbild på mig :P

Att skriva dagbok.

Väldigt många skriver någon slags dagbok, vilket jag tycker är jättebra. Man behöver få ur sig sina känslor om hur dagen har varit osv. Men det som många gör "fel" på är att de fokuserar för mycket på det dåliga i sina dagböcker. De skriver om vad som har hänt, men de bara ältar det som är dåligt och glömmer det som är bra.

Man ska självklart skriva om det som är dåligt, men lägg också till det som är bra. 



Detta är ett exempel på hur man kan skriva. Man avslutar alltid med det som varit bra. Men hur gör man då de dagar där allt bara är skit? För det finns ju dagar som ingenting känns bra, eller hur. Då kan man skriva såhär istället: 



Även om du skrev igår vad som var bra, så kan du lägga till det den dagen som det inte alls hände något bra, just för att få en liten ego-boost igen. Då ser du att du faktiskt kan och att allt inte är dåligt. Detta tycker jag själv är jättebra och att skriva innan man ska sova är ett bra knep, särskilt om du avslutar med de positiva sakerna. :)



Bild från 2008 tror jag. :)

Att vilja ha saker som andra har.

NÄR JAG FÖR NÅGON DAG SEN SÅG PÅ LYCKA TILL CHARLIE SOM GÅR PÅ DISNEY CHANNEL, så kom jag och tänka på vad vi strävar efter att få det andra har... Varför gör vi det? Teddy,  en av döttrarna i familjen var hemma hos sin pojkvän, som har en lite mer rik och sofistikerad familj. Hennes egen är lite mer rörig, flamsig osv. Hon blev direkt avundsjuk och ville att hennes familj skulle vara som hennes pojkväns, alltså mer sofistikerade.

Varför ser vi egentligen inte det vi själva har, utan vill ha det som alla andra jämt? Hur många gånger har man lixom inte önskat sig något som man inte har, bara för att? Det är så synd, att vi inte riktigt ser vad vi själva har, utan man gnäller över det man har och hela tiden vill ha allting annat. Det kan gälla skor, smink, kläder, utseende, partners, familjer, bilar, ja allt. För vi jämför oss så mycket med andra, som vi egentligen inte alls borde göra!

Nej, vi borde se vad vi själva har och faktiskt uppskatta det vi har. Att jämföra sig med andra är inte alls bra, för då mår man bara sämre. Man tror att gräset är grönare på andra sidan, för att man blir hemmablind. Detta året, tycker jag att vi ska försöka se vad vi faktiskt har och inte fokusera så mycket på vad vi inte har.
Livet blir en smula lättare då!



BILD LÅNAD FRÅN GOOGLE!

Att känna sig snygg.



ATT BRY SIG OM SITT UTSEENDE TYCKER JAG ÄR VIKTIGT
.
Det innebär inte att man måste sminka sig, ha de snyggaste kläderna eller något sådant, utan det innebär att man tar hand om sig själv och trivs med sig själv. Att exempelvis ta en lång och härlig dusch och smörja in kroppen. Eller att man kanske ibland tar på sig något annat än de vanliga kläderna man brukar ha, så länge man själv trivs.

När man sköter om sitt utseende så mår man mycket bättre. Att duscha, ta på sig rena härliga kläder och lägga sig i en renbäddad säng med lite parfym på sig kan vara underbart. Alla förtjänar att känna sig riktigt snygga. Det är något jag vill att flera människor ska få uppleva, för jag vet hur bra jag mår när jag känner mig riktigt "wow-snygg" och sexig. Du är jättevacker som du är, men det gäller att känna det innifrån och det måste man jobba på! Att ta hand om sig själv, är en början till att må bra och känna sig snygg!









När exempelvis dessa bilderna togs, kände jag mig skitsnygg verkligen!

Killar, smaker & kurvor.

JAG HAR LÄST MÅNGA GÅNGER OM VAD KILLAR GILLAR HOS TJEJER.
Unga tjejer som frågar vad killar gillar, eller saker som att killar älskar stora bröst och vill ha tjejer med stora bröst. Till att börja med vill jag säga att allt är individuellt! Alla gillar olika saker. Vissa gillar stora bröst, andra gillar kanske rumpan mer osvosv. Men bara för att en kille gillar exempelvis en stor rumpa lite mer, så innebär inte det att han inte skulle kunna falla för dig med liten rumpa. Om han blir kär i dig, så spelar inte det där någon roll, för då älskar han dig som du är, oavsett!

Sedan vill jag också berätta för er tjejer, att ni ska sluta tänka så mycket på vad killar vill ha! So what om 100 killar älskar smala tjejer, men du själv gillar kurvor och är lite mer kurvig? Gå efter det DU tycker. Men man ska vara medveten om att de flesta killar föredrar äkta vara, faktiskt. Jag tror även detta med skönhetsoperationer gått så långt, för folk tror att killarna vill ha smala tjejer med stora bröst, medan det är tjejerna själva som strävar efter det idealet. Väldigt många killar säger att de föredrar äkta vara och att de inte vill att deras tjej ska operera sig.

Det finns lika många smaker om utseende som det finns människor. Alla tycker olika.
Jag tycker att man ska inse vad fin man faktiskt är, som man är skapad, utan alla bröstoperationer, fettsugningar, läppförstoringar osv. För vet ni en sak både killar och tjejer tänder extra mycket på? - Jo orden är ett bra SJÄLVFÖRTROENDE och en bra SJÄLVKÄNSLA. Att man VET sitt eget värde, på både insidan och utsidan kan locka människor så det skriker om det. Så var stolt över dig själv!

Försök leva så hälsosamt som möjligt och våga vara kurvig, för det är faktiskt inte fult att vara normalviktig och kurvig. Bryt idealet om att man måste vara smal, för det är inget måste!



Vackra Whitney Thompson.



En liten bild på mig med haha. :)

Tidigare inlägg
Livet enligt Evah - The pink side -
RSS 2.0